13 oktober 2oo7

Dear diary - Och jag vet ingenting om att vara hel, men jag går sönder när jag tänker på Dig.

Jag kan inte sova alls, och inte äta. Varje natt när jag släcker lampan gråter jag som en idiot i flera timmar medan mina tankar klättrar längs väggarna här.
Jag saknar dina sinnen och dina händer.
Men du vill fan inte ens diskutera saken, du är inte alls intresserad av att höra varför jag tvivlar. Varför är du inte det för? För att du faktiskt inte alls är ledsen över att det blev så här, du kanske rent av tycker att det är rätt najs att jag gjorde det så du slapp?
Prata med mig för i helvete!
Allt är uppochner nu, hullerombuller. Jag bara orkar inte. Jag bara ser inte längre. Det är liksom, mörkt och jävligt outhärdligt.
Men jag kommer ringa dig ikväll, du får svara om du vill