Dear diary
Jag hatar mig själv, jag gör verkligen det.
Jag står knappt ut i mitt sällskap.
Varför blir aldrig jag påkörd eller mördad? Jag som verkligen inte behövs här.
Det finns inte en enda bra anledning till att jag finns.
Inte en enda bra anledning.
Jag har inte pratat med trolleri om helgen, jag vill inte, jag vill inte tänka på det ens.
Jag vägrar. Jag. Vägrar.
Men jag ska ändra mig, allt ska jag ändra.
Allt är bara mitt fel ändå, jag och min jävla hjärna - den jag hatar så innerligt.
Jag står verkligen inte ut.
10/04/2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas att du vet att INGET som har hänt är ditt fel. Gör inte ursäkter för någon annan. Det är de som har fel, inte du.
Jag tror att alla behövs. Jag tror inte på gud som sån men jag tror att det finns något som man märker ibland, att hade inte –det- och -det- misslyckade hänt hade inte jag haft -det här- bra som jag har idag. En dag kommer du vara framme vid målet: att må bättre, och då hoppas jag att du kan känna så du med.
Skicka en kommentar