4 oktober 2o1o

Dear diary

Försökte prata med Paradis-Oskar idag,
men han tröck mest tassen mot min näsa och återupptäckte sin svans.
Ett praktexempel på jag-skiter-väl-förfan-i-dig. På kattvis.
Jag pratar hellre med väggen bakom våran säng - förutsättningslöst.
Jag gillar ljudet när jag rispar naglarna mot tapeten. Risp, risp.
Ibland önskar jag att jag blev galen - på riktigt. (Riktigt galen.)
Så jag glömde allt. Kiah och allt jag hatar med henne - allt med henne.
Och det här rummet, till brädden fyllt av ilska, förtvivlan och kärlek. Klarröd kärlek.
VARFÖRVARFÖRVARFÖR INTE NIELIV?! IGENIGENIGEN.
Nåväl...

Trolleri sover ännu.
Jag vill ha HONOM kvar iallafall. Även om jag blir galen.
Men närmre. När jag gråter - då också, vill jag ha honom där.
Lika nära som när vi älskar. Inte halvvägs in i tvn eller drunknande bland kuddar. 100% där.
Precis så vill ha honom. 100%

Ändå har jag satt Honom så jag knappt kan se Honom.
Allra högst upp på den högsta, vackraste pidestalen ni kan tänka er.

Inte konstigt att Han inte hör mig gråta.