Ett enda stort ´ingenting´

Jag känner mig helt tom och likgiltig. Det är fredag idag, ringa, inte ringa? Ett litet sms kanske, göra honom medveten om att jag fortfarande existerar. En glad, gul gubbe på msn kanske räcker.
Det är för mycket flummerier och för lite fullmånar.
Jag har massa drömmar att tyda, jag fattar inte vad som händer i mitt huvud eller med mig.
Det liksom svider och sticks, jag fattar inte. Jag fattar ingenting.
Vad hände och när? När blev allt det är ett enda stort "okej" och när blev jag ett endast stort "ingenting"? Ett ingenting att behandla som man vill, ett enda ingenting att inte alls bry sig om.
Jag vill ha mig själv tillbaka. Jag vill ha mig själv och mina tankar i mitt eget våld.
Du skola icke haka upp dig.
Du skola icke gå ner dig.
Du skola icke tänka negativt.
Du skola icke bry dig.
Du skola icke tänka på det.
Så jävla mycket ord, så jävla lite förståelse. Jag har ingen alls. Eller jo, det är klart jag har. Men jag fattar inte.
Varför vända du igen? Varför känner jag mig så ensam? Varför är jag nykter?
But I must be fine cause my heart's still beating.
Om det ändå vore tillräckligt Och förutom att jag fortfarande sitter här, så tror jag inte ett dugg på att det slår.
Slå, slå. Ett endast stort igenting.

Men jag kan ju alltid strö lite sprit över min ångest och be den hålla käften.