19 december 2oo7

Dear diary - Ikväll ska jag skära mig i armarna tills jag dör och dör jag inte ska jag gråta mig själv till söms

För allt kanske blir så jävla mycket bättre då?
Allt kanske blir så jävla rätt för alla då?
Alla blir kanske så jävla nöjda?

KUKEN vilken jävla skit dag. Eller ja, inte värre än någon annan och alla andra dar suger kuk, och är fan det värsta jag vet.
Jag hatar att vakna, jag hatar att vara vaken, jag hatar att gå runt och vara så smärtsamt medveten om att jag kanske inte orkar längre.
Jag hatar att gå runt och vara rädd för mig själv. För rädd är jag, jag är så jävla rädd.
Jag är inte bryden med kontrollen. Inte en chans, jag slinter, tappar greppet, förlorar förståndet.
Men det är ingenting jämfört med massor av andra människors lidande, det är ingenting jämfört med förintelse, grava förtryck, krig och svält och fan och hans jävla moster.
Därför: sluta klaga, hynda och ta livet av dig om du så jävla gärna vill.

Men inte ens det får man ju göra för herregud, du vet väl att "det blir bättre", "det löser sig", "det är ju kul ibland", "det finns ju massa kul saker att göra", "du får ju inte ge upp", "du vet väl att det inte är ditt fel" och "VA INTE SÅ JÄVLA KLEN UNGJÄFEL!"
Hur klen jag nu ska va är upp till mig. Jag pallar inte hur mycket som helst, och folk har ju ingen aning. Ni bara antar. Jävlar! Ni sitter på era feta/beniga jävla arslen och ANTAR en massa bullshit.
Och ni vet inte ett jävla skit