Och ingen stil har dom heller

Jag hatar att dagens subbkultur ungar inte har någon jävla stil alls. Alla ska va så jävla hemliga och osorterade, som råkar va förbannat inne, typ som palestinasjalar, peacetecken, ÄKTA artister, tuppkammar och en påklistrat intresse för omvärlden. (Och för alla puckon som tycker jag är en besserwisser så fuck ju, min blogg och hur skev är man inte om man inte åtminstone försöker intala sig själv att det är JAG SOM ÄR FRISK OCH NI SOM ÄR SJUKA.
Folk har gamla fox t-shirtar som dom skrivit random skitband på och dom har fan på sig allt jävla skit som skrammlar och blänker och när man frågar vilken musikstil dom är mest hemma i så svarar alla "nä, asså, jag är bah jag, ingen speciell sort" och fy fan va kul för dig. Klart alla är mest av nåt. Det är väl förfan ingen musikrasism, bah för att man mest lyssnar på punk och  har tuppkam får man väl för fan lyssna på Organismen utan att bli stenad. Vi älskar att tillhöra, det är vår natur och hur mycket ni än intalar er att ni på nåt vis skulle va orginella och true så har ni just anslutit er till skalen "en av alla dom som inte ville va en av alla dom" Ni kommer aldrig bli true, det finns inget nytt att skapa eller nåt att erövra SYND. Och det är väl lika bra att finna sig i det. Klart det är synd att aldrig göra ett ascoolt riff som är så sjukt jävla nytt eller sjunga nåt som faktiskt berör (eller som någon alls lyssnar på) och inte ens kan försöka hoppas på ett till woodstock.
Förmodligen är jag född i fel tid, eller fel universum, eller bara jävligt missnöjd med hur det blev. Klart man får inte hålla för hårt i saker heller, tid finns tusen vinklar och senarion. Och eftersom ingen kan ändra nåt, eller återuppliva Astrid Lindgren så kan man lika gärna klaga. Hitta nån bitter jävel som orkar slösa ord på att hata och hata ihop.
Och du kommer aldrig få en utomjordiskt bra jävla vän eller en perfekt pojkvän som alltid tvättar händerna efter toalettbesöket.

Och  (and thääään) att vara bitter kanske kanske inte är det mest optimala, men det känns i alla fall ärligt. Det blir ju inte bättre, folk skärper sig inte och inte ens du kan leva som du lär. Har du en gång genomskådat dig själv och på nåt dammit bortglömt omedvetet plan redan gett upp så kommer du aldrig bli en av dom som bara är en av dom. (LOBOTOMI)
Hitta ett sätt som funkar. Häng upp dig. Va en dreamer och predika om revolutionen som kommer SNART. Men om verkligheten bara är ett jävla skavsår, vafan är då meningen? Jag pallar inte va ett dyrt seglivat ouppfostrat jävla keldjur. Put me down och låt mig vila i frid, det är ju trots allt det enda jag kan tänka mig.

Och jag tänker FAN HELLER diska. Hell no.