Vi måste alla gånger ha legat i några timmar iallafall. Minst en, eller två kanske. Det är så jävla skumt, så många, många år jag bah velat ha, ha, ha. Bara velat vara nära och röra och få säga "jag älskar dig" och aldrig fått det. Aldrig fått komma så nära, aldrig fått känna mig önskvärd.
Jag vet inte om allt var inlåst och egentligen jävligt levande hela tiden. Men inget jag märkt av iallafall...
Men nu, nu ligger han lika nära som jag och viskar samma ord tillbaka.
Jag blir seriöst hög på känslan, så galet jävla råhög. Han ligger där, och tittar på mig och ler. Han ler! Och jag har en hel fjärilsfarm inlåst i min mage och alla änglar i världen fäller ut sina vingar över mig och hela det amerikanska folket bah "wöööwwööw".
Det är som på film; glansigt, fabulous och helt jävla magiskt.
8/04/2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar