Kiah: juli 2010

7/31/2010

Rimbo, rock och 7,5or

Med föga planering inför helgen så styrde vi oss mot Rimbo. Stan' av alla städer, det sämsta, det värsta, det mesta.

Men med två kassar 7,5or så hoppades jag på att minnet av Rimbovistelsen skulle bli hyfsat blurrig mest.
Det blev den. Vi begav oss till Gary och en lya full med rockers och diverse instrument. Jag satt ungefär på samma ställe i soffan hela kvällen och drack och drack och drack, och sen har jag fan ingen aning om hur jag kom till Norrtälje, eller in på G heller för den delen.
Men där var vi, och 2 cider fick jag i mig från typ 22-01 när våga fabulösa krogar här i N-town stänger och låser.
Men sen vaknade jag dagen efter: bakis, naken och inte ett jävla minne från gårdagen.
Lyckat? Inte en susning, men spännande som fean att vara aprak iallafall. På bärs?! Har typ icke hänt sen jag var 13 eller nåt, så det var ju lyckat iallafall. Det bästa var väl att jag var med den bästa. Det är ju fan bäst.

7/30/2010

Men vad är väl en qournfilé från kryddan

Kände mig galet nervös när jag klev sakta upp för varje trappsteg till Ant, som för att verkligen memorisera alla trappsteg exakt, att jag tagit dom, att dom var på riktigt.
Väl framme plingade jag på dörren jag typ inte ens kom ihåg sist jag plingade på och väntade på 'motståndarsidans' gensvar.
Dom öppnade och jag fick ett "whats up niggah?" när jag knöt av mig skorna, "jag önskar jag kunde säga detsamma" svarade jag skämtsamt.
M låg och slaggade i fåtöljen medan jag slängde skitsaker i min ryggsäck. Stämningen var inte helt becksvart men tung som fan.
Jag lämnade vardagsrummet för att hämta det viktigaste just då: mat. Men upptäckte då att de fanns i princip inte något mat kvar, och jag ägnade några sekunder åt att fundera över var mitt välfyllda kylfack gömt alla qournskit.
Ant sa att han mindes att de funnits massa mat och att jag kunde få cash för det, so far so good.
Ända tills M vaknar och börjar jiddra om att jag inte borde kräva pengar och jag krävde inga pengar. Jag ryckte på axlarna åt den spårlöst försvunna maten och han tyckte typ att de va årets hassling.
Jag skyndade mig där ifrån och mötte min underbara i porten. Matt, arg och nertryckt var väl sammanfattningen av hela händelsen.
Jag kände mig matt, så fruktansvärt matt.

7/28/2010

Gran Canaria baby!

När snön ännu låg tungt över mitt liv och jag vandrade Stockholms gator upp och ner inlindad i två halsdukar bestämde vi att en semester till solen vore väl behövd.
Resan till solen skedde dock nu, från solen till solen. Back to playa del Inglés on Gran Canaria!
Vårat hotell Buenos Aires var beläget ovanpå Hard Rock café som dessvärre inte spelade hög old school rock för oss dagarna i enda, dom spelade låg old school rock och draget var dåligt. I gamla hederliga Kasba var dock draget oändligt, precis som vanligt. Happy hour och 25cl ölflarror.
Full blev man, sent blev det, somna gott gjorde man.
Vädret var som på gammalt hederligt Gran Canaria vis, 30-40grader varje dag.
Utom den dagen vi åkte till Las Palmas såklart, då var det typ 25-30grader och duggregn, besynerligt.
Man längtade faktiskt "hem" till solen, men varmt var det ju ändå, så synd att klaga. Det är ju annat än man kan säga om det här jävla skit landet, när man kommer hem till två veckor regn och rusk. Det är INTE okej om hösten bestämmer sig att inträda nu. Inte alls okej.

Påväg dit, det såg lite sagolikt ut med berget där, och när vi precis lyft så var det en fjäril som tamt vandrade runt på våra fingrar, det kändes ju onekligen som att det betydde nåt, typ var nåt tecken. På vad jag har fortfarande ingen aning om, men det var fint iallafall.