Book: Ge aldrig upp

 

"I Ge aldrig upp berättar Michael Alonzo, den förre sångaren i kultpunkbandet KSMB samt Stockholms negrer, sin egen historia. Det är berättelsen om hur han lever med en kvinna som utåt sätt är kärleksfull och god, men som inom hemmets väggar snart visar sig vara en djävul - en kvinna som slår och misshandlar sin man. När hon senare väntar parets barn bestämmer hon sig dessutom för att hon inte vill ha Michael som far, varpå hon kidnappar pojken och försvinner.

Naket och självutlämnade berättar Michael Alonzo om hur han av sonens mamma blir fråntagen rätten att träffa sin son. Och vi får därefter följa den svåra kampen för att få honom åter.

Ge aldrig upp är en gripande skildring av den starka kärleken mellan en far och hans son. En bok som inte lämnar någon oberörd."

Jag blev fan glad av att en snubbe vågar gå ut med en sån story, det är ytterst sällan man får läsa något om män som misshandlas av sina brudar och i jämställdhets debatter tas det tamifan glest som fan upp hur svårt män har det i vårdnadstvister. Och det stör jag mig så klart på (jag menar, jag har inte mycket annat för mig än att sitta och svära över saker i soffan och ja, inte göra speciellt mycket alls åt saken).
Jag är humanist och jag vill inte ha någon kvinnlig hämd, jag vill ha det jämställt. Och då måste man ju självklart ta upp männens svårigheter där dom inte drar jämt med kvinnorna, precis som man tjatar om hur synd det är om oss brydar. (Nåt annat jag stör mig på helt apropå är ju 'Historia' och 'Kvinnohistoria', varför inte bara Historia? Måste det delas upp så jävligt hela jävla tiden?!)

Jag har själv inte läst boken i fråga än, jag återkommer med recension när jag genomfört den uppgiften.
Länge leva jämställdheten! Eller nåt..