9/13/2010

Here comes the fall and everything falls apart

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst, men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror. 
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som Du gick för långt, du är alltid deras fnask
Jag säger Kom! Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt - Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont, det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt. Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken. 
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken.
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt - 
Det gör dig matt och arg och nertryckt, i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök. 



 Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu - det där med att komma på för sent vad man borde sagt och Du vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig - jag är van.

Inga kommentarer: