Hundar, födelsedagar och massa gula löv

I torsdags var jag och Mitch ute och spatserade i Rimbo för att kolla in gÅikringMANS nya lya som låg rätt nära mitt gamla plugg.
Det hela funkade väl, så där liksom, men det stör mig. Det stör mig som fan att ALLT hände där, i Rimbo. Usch.
Första hånglet, första fyllan, första knullet, första skolket, första krossade gatrutan, första bråket, första kärleken, första dumpningen, första ciggen, första prillan, första bah allt hände i Rimbo.
Inte så konstigt i sig kanske med tanke på att det var där man växte upp, det var där man växte upp och gick i plugget och plugget är en jävligt central krejj i ens liv när man ja.. Går i plugget.

Det är inget vackert och idylliskt, det är ingenting jag någonsin vill komma tillbaka till. Det kommer aldrig vara trevligt att komma hem och hälsa på. Inte i Rimbo, hem får bli någon annanstans. För dom, för oss och alla vi älskar. Undrar hur många av er som stannar kvar? Som bor i samma lägenhet med samma brud och samma tallrikar. Och vilka som gjort ett nytt liv någon annanstans. Det ska bli spännande...


Idag firas Mitch, han fyllde nämligen 21bast den 9e sep. Han har ju hyffsat nyligen piercat sin stackars tunga och kan inte äta, ändock är det han som står för bak och matlagning! Igår bakade han nämligen kanelbullar, den du! Fett goa alltså.
Vi plockade upp Canella under en snabbfika hos päronen också, så nu har vi varsin vovve att snubbla runt med.

Men nu är det väl ändå höst? Jag fattar inte när det blev det! Hösten är mysig på bild, men att irra runt i ett vinterförberedande, snart-usa-sverige är inte speciellt sensuellt. Det är inte ens lite snuskförföriskt, det är bara kallt. Och snart USAigt. Men det är bara 5 dagar kvar tills vi börjar vår resa. 5 ynka dagar. Wiiooooh