Roger

Satt och tänkte på bucka här om dagen och tiden då vi hängde jämt typish. Saknar han lite, saknar det lite. I alla fall så ritade jag av en karaktär i en av hans favvoserier. Så nu hoppas jag han sitter hemma och kurrar och känner sig ruggit hedrad!

Teckningen, gjord på en kaffe kvart så är inte helt likt kanske. Huvudet skulle ju ha vart fetare i alla fall.

Och den färglagda varianten. Inte CPbra, men helt okej :)

Jag ritar hellre

Vinterbilder

Lilla S

Det stora blå

- Vart ska vi?
- Det stora blå..
- Ja, så klart.

Små,små änglar

Min mormor tyckte jag skulle ge flisan en ängel i julklapp, så jag började öva redan nu.

Första skissen ävah på en ängel:

Jag ritade av han från ett bokmärke, förutom att jag aldrig lyckas få bilden rak och mitt i bild utan alltid får offra nån del av bilden för att jag är sne(?) så blev den ju hyfsad.

Färglad i ps. Och får jag då tillägga att jag inte äger nån sån där mus-matta-penna-moj. Utan jag målar med en vanlig mus. Det tar tid, men det kanske det blir värt.

Så, gott folk; vad tycker ni?

Superhjältinnor

Idag har jag ägnat mig åt superhjältinnor.

Den här gillade jag faktiskt. Girl power är ju aldrig fel, fråga bara spice girls.
Såg henne på en t-shirt på en hemsida. Så jag beslöt mig för att försöka rita en egen hihii.

Mja, efter att jag ritat min superhjältinna igår så la jag in henne i datorn för färgläggning. Eller i alla fall ett tappert försök till det, har ingen större vana av att måla i ps.
Men här här resultatet.

Slående likt originalet om jag får säga det själv OCH DET FÅR JAG!

Om jag någonsin hinner ifatt

Egentligen är jag rätt tömd. Och egentligen har jag ingenting att säga just nu.
Men jag känner för att förklara nåt, för att reda ut och säga upp och stoppa till eller vafan som helst.

Ibland när jag läser alla jätte stora bloggar så känner jag mig ganska besviken. Dom skriver tråkigt, oftast kallt. Om deras dagar hit och dit men inget djupare om vad dom kände eller tanken bakom.
Och sure, jag är inte speciellt rolig, men jag försöker iaf få med hur jag känner, hur jag ÄR inte hur jag ser ut, vad min dyraste väska kostar osv.
Menmen, det är väl sånt som säljer antar jag. Och allt som säljer är bra. Men jag tänker aldrig bli en sån som säljer, inte för att jag vill sälja iaf. Men vem vet, endag kanske vi blir mode, vi som inte vill sälja. Bah WHATÄVAHH!!

Det händer inte så mycket här, det står rätt still. Luften cirkulerar inte längre och jag vet inte vem jag kan se i ögonen.
"Du ser inte lycklig ut, det var ett tag sedan." Sa Crille till mig idag.
Och ne, jag tror det var längesen, som jag sa. Det är i alla fall inget jag minns.
 Ibland känns det som om jag bedrar mig själv i alltihopa. Som om det är mig själv jag inte kan se i ögonen.
Vad gör jag för mig? Vad ger jag mig själv av det här livet som gör mig lyckligare? Ja, inte är det mycket i alla fall.
Det känns som om jag går runt i nån jävla dimma hela dagarna och väntar på att någon ska sparka i gång livet åt mig. Och då jävlar, då får jag nog vänta länge. Jag vill ju inte ha det så här, jag vill leva, göra saker, uppleva saker, riva murar.
Inte sitta här och glo rulle och andras jävla bloggar om deras jävla liv hela jävla dagarna. Vafan.
När blev det så här? När blev jag så här? Jag fattar inte vad som hände och när.
Och än mindre fattar jag mig själv.

Men om jag inte börjar snart, leva alltså, så kommer jag aldrig hinna ta igen allt jag missat. Aldrig äta mig mätt.
Och när jag missat det, gått över den gränsen, vad finns det då att fortsätta för?
Jag vägrar bli en sån där gå tant i alla filmer med tråkigt sexliv och snoriga ungar som sitter och löser korsord vid köksbordet och funderar över när man egentligen levde och vad gubben vill ha till middag ikväll.
Det är inte ett dugg roligt och jag har ingen aning om vart jag ska börja.

Så hey, vart börjar man leva igen?