Dear diary - Jag vill upp över noll!
Hade jag haft nån att skriva till hade jag väl för fan gjort det.
Men skulle Du verkligen bry dig om jag slutade andas just nu?
Jag hatar att känna mig ensam bland folk, det var fett längesen jag liksom... tillhörde. Jag har saknat min bror och hans ord.
Jag har saknat att jag aldrig haft barndomsvänner. Eller ens en bästa vän. Allt är så ytligt nu för tiden...
Min rygg gör ont. Allt lossnar från mitt liv. Det är så tröttsamt att försöka hålla sig vid ytan hela tiden, menads folk som inte har en aning om hur det är försöker bestämma och tillrättavisa.
Ja, jag skäms. Förlåt, men Du kommer aldrig förstå hur djupt allt går i mig. Vilka spår varenda lite skit sak lämnar efter sig.
Minsta lilla min värld skakas om, startar den där bulldozern i mitt huvud igen. Kör över allt där inne. Förstör och förintar.
Nej, jag mår inte bra. Och nej, jag vet inte varför.
Jag skulle vilja ha den där pausen nu, sluta existera för ett tag. Eller få börja om på nytt någon helt annan stans.
Men ta en bit av mig. Ta det ni tycker bäst om och lämna mig sen.
You know I'm no good.